Hanna Göthberg, en 20årig entreprenör bosatt i Växjö. Jobbar med föreläsningar, musik och sociala medier. Är driven, engagerad och kreativ. Har ett stort intresse för mode, inredning, musik, företagande och älskar att inspirera. Hanna lever efter att ingenting är omöjligt och jobbar dagligen med att ta sig an nya utmaningar. Kontakt: hannagothbergs@gmail.com

INSTAGRAM @hannagothbergs

ÄNTLIGEN ÄR DEN HÄÄÄÄR!!!! Är det något jag har lärt mig så är det att ingenting är omöjligt, man måste våga ta plats, gå utanför samhällets normer och krav och bara vara sig själv. Det är precis det jag har skrivit den här låten om.

Stort tack till Martin, Anton och Johan på Sonophonic som har skapat musiken och gjort en helgrym produktion. Utan ert hårda jobb hade vi inte stått här idag.

(Omslaget fotograferat av: Ebba Andersson. Hår och smink av: Mari Strandgårdh och Emma Lindstrand)


Dela gärna och hjälp mig visa alla hur viktigt det är att våga vara sig själv och glöm inte - VI LEVER NU.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag håller in bromsen. Jag håller så hårt så att jag får röda märken på insidan av handen. Det värker en bit upp i handleden och fortsätter ut i armen. Men jag fortsätter. Jag bromsar hårdare och hårdare. Greppar tag omkring bromsen som om det vore ett monster. Ett livsfarligt och skräckinjagande monster som måste hållas hårt. Hållas hårt med hela min kraft. Men inte släpper jag. Inte idag heller.


När jag var liten var jag den som ville göra så himla mycket. På klassens timme ville jag gärna ställa upp och gärna flera gånger vid varje tillfälle. Fanns det plats över så tog jag den. Utan att tveka det minsta. Jag tror att det var för att jag ville lära mig. Lära mig mer och mycket. Ofta tog lärarna tag i min broms. I början höll de inte så hårt. Men allt vad åren gick så höll de hårdare och hårdare. Men snälla Hanna, du måste låta de andra få chansen att våga också. Självklart tänkte jag. Jag backar ett steg tillbaka den här gången också.


En mur byggdes upp sakta men säkert. Från början la vi alla tillsammans grunden som sedan skulle komma att bli en flera meter hög mur. En mur av sten. En och en hjälpte de mig att samla in stenar att bygga upp muren med. Tillsammans hjälptes vi åt att få den stabil och näst intill omöjlig att förstöra.


Det är en varm dag i juli. Jag ligger nerbäddad i sängen med ett papper i knäet. Ännu en av mina egenskrivna låtar har blivit klar. Jag har skrivit den sista meningen innan jag sätter punkt och lägger låten i min lilla låda som jag har i garderoben. I min lilla låda samlar jag alla mina låtar. Att visa dem för någon annan finns inte på kartan. Jag känner att solen träffar mitt ansikte och i samma sekund så inser jag att en sten har fallit från min otroligt stabila mur. Det måste vara ett skämt.


Tanken slår mig.


Låten jag precis har skrivit och lagt i min lilla låda med låttexter. Den handlar om mig. Den handlar om min mur. Men framförallt så handlar den om alla dem som omedvetet tryckt till mig för att lämna plats åt någon annan. Någon annan som inte vågar lika mycket som jag gör. Det är sådana som jag som springer. Det är sådana som jag som aldrig kommer fram. Bakom min mur har jag varit instängd med viljan att vilja ta mig framåt. Jag har sprungit så bra jag har orkat och så fort jag någonsin har kunnat. Det är dags att springa ut genom muren nu.


Med ett snabbt klick skickar jag iväg min text till Sonophonic. Jag frågar nervöst och tveksamt om de skulle kunna tänka sig att göra musiken till. Idag. Ett år senare. Står vi här och ska släppa låten. Låten som handlar om mig. Låten som handlar om att det är så viktigt att lyssna på sig själv och leva här och nu.


Den här är till er min kära familj. För att ni alltid har trott på mig även fast någon annan aldrig har vågat. Och den här är till dig kära 12åriga Hanna. Här är den dröm du alltid har önskat ska slå in. Du ska få släppa en egen låt och du ska få riva den där muren nu. Sist men inte minst så är den här till alla er - jag vill att ni ska lyssna, njuta och gå utanför alla normer och krav. Ni bestämmer vem ni vill vara. Vi Lever Nu.

Likes

Comments

EVERYTHING

Fotograf: Lydia Arvidsson Shukur

Hello there! Här kommer ett par bilder från förra veckans musikvideoinspelning. Tusen tack till Cardinal Hotell i Växjö för att vi fick spela in i era fina lokaler, tack till Kulturama för att vi fick låna era dansare och tack till Oskar för grym inspelning. Det känns tryggt att jobba tillsammans med så duktiga människor. Nu är det två (!!) dagar kvar till releasen av låten, jag ska säga att jag både är pepp och riktigt nervös. Vad ska ni tycka? Kommer ni gilla den? Kommer någon lyssna på den? Tankarna är många. XXX

Likes

Comments

1 34587 Next